(Insändt.) Till frågan om bodarnes stängningstid. Herr köpman! Det är ett lika sorgligt som obestridligt fak tum att der för mycken afkortning i arbetstiden ges — denna fribet må nu gälla hans delsexpediter eller hvilken annan tivnande klass som helst — den icke alltid så använ: des som sig borde. Men eger expediten ett godt föredöme i sin principal, ett hem i hans familj, och röner der ett i allo bjertligt bemötande, så är det min fulla tro att den tillgifna tiden, skall bli på ett nyttigt sätt använd, samt ett godt förstånd rådande mellan principalen och tjenaren, något som bör ligga i den förres intresse, såvida af den senare skall bli en nyttig och god expedit, principalen till fromma. Jag känner ej de personer som ifra för den omtalta reformen, har ej besökt något af de utlysta mötena, men tror mig det oaktadt föra mina yrkeskamraters talan, då jag vädjar till hrr handlande att de ej må? klump döma såsom Ni, hr köpman, x I ett samhälle, så stort som det hvari vi vistas, fins helt naturligt mycket ogräs, många hvilkas håg och sinne äro uppfyllda af lätts sinniga tankar och bogär i många former; men säkert finnas — och sorgligt vore det annars — ännu flere, hvilkas tanke och vilja stå till det nyttiga och bästa, om än omständigheterna hindra dem att ådagalägga det. Ea sådan omständigbet är .den långa arbetstiden, det mången gång långt ifrån goda förhållandet mellan husbonden och expediten (föranledt kanske lika ofca af den förre som af den sednare), allt bevisande saknaden af tillräcklig uppfostran och kunskap. Intellektuel uppbyggelse, goda råd och före. dömen i förening med ett vänligt bemötande äro säkert kratter, som aldrig skola förfela en god verkan. Skänk ess detta, och heder åt våra principaler! Exped:t,