Dagens Nyheter – 28 augusti 1873, sida 2

10 de små fruktträden kastade långa skuggor öfver kryddlanden? Hon mindes, huru solen lyste in genom den höga häcken, och huru fåglarnes sång uppfyllde lyften. Den följande dagen skalle hon se skymmningen inträda på en plats, belägen låvgt bort från detta lugna ställe. Och när hon komme tillbaka, skulle snö hvila öfver trädgårdslanden och träden ha mistat både frukter och löf; detta visste icke blott hon sjelf, utan också studenten, som gick vid henres sida och borrade djupa hål i mullen med hennes parasoll. Han hade sett resvagnen stå på gården samt varit Fredrik behjelplig att fastskrufva hernes koffert bakpå densamma. När folk reser bort, hvem ansvarar väl då för att de någonsia skola komma tillbska, eller att de, om och när de komms, skola vara desamina sen då de reste? Huru godt är det derför ej att före en sådan skiljsmessa utbyta sina innersta tankar, isynnerhet när de som skola skiljas äro en yngling och en flicka, som med lif och rjäl vilja binda sig vid hvarandra! Om han blott hade vetat, i hvilken hög grad hennes egen vilja var skuld till att de just nu befonno sig i denna afsides belägna del af trädgården! Medan de gingo vid hvarendras sida, var hon nästan förtörnad öfver att hon kommit honom så långt till mötes. Men så ville hon också inte gå en enda tum längre; nu måste och skulle han göra det öfriga, eller ock kunde hon aldrig förlåta sig sjelf, hvad kon se