Dagens Nyheter – 28 augusti 1873, sida 1

— AV -— dan gjort för att lösa hans tungas band. Ty detta sjuttonåriga lilla hufvud hade ett utomordentligt högt begrepp om qvinnokönets värdighet, och till och med om den förlägne ynglingen, som hon hade bredvid sig hotats med en fullkomlig tillintetgörelse i följd sin stumma respekt, så skulle hon dock icke vidare ha kommit honom i ringaste mån till hjelp. Vore de här kanske icke ensamma nog, och hade de ej solen på ryggen, och brukade hon väl annars någonsin promenera i köksträdgården? Och stod icke till på köpet resvagnen redan framdragen på gården? Men naturligtvis gick det ingalunda an, att han fick veta, det hon föranstaltat allt detta för hans skull. Hon talade ifrigt om resan, hon gladde sig öfver att bli mottagen af en hel svärm af kusiner, beskref hvar och en af dem samt skrattade åt dem allesammans. Redan stodo de vid ändan af vägen och blickade ut öfver åkern, och han blef beständigt blott mer och mer fåordig. Nu teg han helt och hållet, och äfven hon teg. Hela hennes själ var i uppror, passionens och vredens tillbakaträngda tårar gqvalde henne. Då vände hon sig plötsligt om. Hon var blossande röd i hela ansigtet och sade: CLåtom oss nu återvända. Gif mig parasolen; ni bryter annars sönder den, och jag vill ha den med mig på resan. Vi måste gå fortare; jag har ännu en hel hop saker att packa in... Vet ni, jag är