Dagens Nyheter – 28 augusti 1873, sida 1

duglig lärare åt honom, så skulle det dock göra mig ondt att se honom växa upp så der alldeles utan lekkamrater. — Jag vill se honom, yttrade Valentin plötsligt, i det han höll blicken oafvändt fästad på buketten, gom hon hade i harden. Jaså, han har mistat sin far, den stackars gossen! När han en gång blir stor, ekall ni sända honom öfver till mig. Han skall då få följa mig på jagten samt rida mina hästar, och om ban tycker om min äldsta dotter, så kan ju början och slutet sammanfogas, fastän det kommer att eke på ett annat sätt än jag, svage dödlige, en gång drömde om, Ger ni ert samtycke, Eugenie? Han räckte henne hauden. — Trots all aktning för min sons tillkommande svärfar, svarade hon muntert, förbehåller jag mig dock att först få se flickan — ett vilkor gom ni sjelf torde finna så mycket mera befogadt, gom ni ju ännu icke ens kan ansvara mig för modern. — Det faller naturligtvis af sig sjelft, att modern först måtte vinna ert bifall. Jag tager henne bestämdt icke, om hon har den oturen att misshaga er. Det bästa vore... Samtalet afbröts nu af en ung man, som lårgsamt nalkades fönsternischen, för att bjuda upp Eugenie. Hon ursäktade sig med att bon var trött i följd af resan och trädde gedan ut i salen samt slöt sig till det öfriga BÖRJAN OCH SLUT. 3