Dagens Nyheter – 28 augusti 1873, sida 1

Och under tiden rullar jorden sin enfor: miga bana och lifvet rör sig på vanligt sätt och baden i Normandie och Bretagne ha sina gäster och boulevarderna äro långt ifrån öde och konsertsalarne icke tomma och Paris omgifningar äro befolkade och sjungande och lifliga som fågelnästen, Med hvilken fullständig bekymmerslöshet låter icke detta folk händelserna passera och de skiftande förslagen om dess öde dyka upp! Jag vet icke hvem som för århundraden sedan har dåraktigt nog gifvit det namn af ombytligt, vacklande och flyktigt. Tvärtom skall man icke kunna finna, tror jag, ett folk mera inbitet hängifvet åt sin ursprungliga natur, mera troget — trots alla förändringar i styrelse och författningar — sina teatrar, sina öfverdådigheter, sina vänliga seder och sina nöjen. Sådant var det, midt i sitt ursinne, dansande och sjungande i Jardin du Luxembourg, under det man några steg derifrån halshögg septemberdagarnes olyckliga offer. Sådant var det under Direktoriam, trängande sig å dessa sexhundra åttio baler dagarre efter skräckregeringen. Sådant ha vi sett det under belägringstillståndet, öppnande sina butiker nyårsdagen, under det fienden öfverhöljde Paris med sina bomber, eller tisdagen den 19 mars; njutande med innerlig fröjd af årets första varma solsken dagen efter Lecomtes och Clment Thomas mord. BSådant återfinna vi det ännu kanske aftonen före en allmän omstörtnivg, en fullkomlig regementsförändring. Det älskar lifvet och rörelsen framför allt och inandas sommarens varma luft i fulla drag och kommer och går, obekymradt om framtiden, under det man i Österrike och England och den öfriga verlden frågar sig om det icke en vacker dag kan hända avt en djerf man tar och stoppar republiken ifsin ficka med näsduken deröfverX, såsom Napoleon den 1:ste på sitt kraftigt målande språk uttryckte sig.4 RKETOCETIEKISTIS TSE KISSES SAN