Dagens Nyheter – 28 augusti 1873, sida 1

riktigt bekymrad, när jag tänker på, huru det skall gå med mina kunskaper under denna bortovaro. De engelska konungarne, om hvilka ni berättat för mig så mycket lärorikt, skall jag svårligen kunna bibehålla i minnet. Det är skada, men kan jag väl bjelpat? Mina kusiner äro utan allt tvifvel sämre lärare än ni. När jsg kommer tillbaka — men hvem vet, om icke min tant behåller mig hos sig hela vintern? Sålunda kan det hända, att år och dag gå förbi; innan ni åter får höra mig i hvad jag har läst; men om jag då illa består profvet, så må den långa tiden tjena till min ursäkt, Det dröjde längre än år och dag, innan de träffades. Då vagnen följande morgon stod framför porten, och Eugenie redan tagit plats deri, trädde han upp på fotsteget, för att ännu en gång säga henne farväl. Han räckte henne en blombukett och — hennes mamma tog emot den samt tackade vänligt derför. Eugenie nickade muntert åt honom och lät honom taga sig i handen, hvarvid hon dock behöll handsken på, Hon hade flor för ansigtet, och han kunde icke se, huru bleka hennes kinder och huru röda hennes ögon voro. Härpå tillslöt han vagnedörren och tog af sig hatten. Fredrik, som satt på kuskbocken, vände sig om och såg efter honom, då vagpen redan rullade bort, och i hans ärliga ansigte kunde man läsa någonting liknande en lyckliga medlidande med en tillbakasatt rival.