Dagens Nyheter – 27 augusti 1873, sida 2

SS me der kalla detta sentimentalitet; men jag kan ännu i dag icke le deråt. ; — Om jag den tiden gjorde det, sade hon så var. det i sjelfya verket långt ifrån ärligt menadt, Men vi qvinnor uppfostras till att strängt vaka öfver alla lynnets vexlingar, Nu ken jag tillstå för er, att då jag gladde mig öfver att höra Cora skälla midt under en af våra förtroliga stunder eller deröfver att Fredrik kallade oss till aftonvarden, så: var det ofta blott derför att jag icke längre kunde tillbakahålla mina tårar. — Ni bade-från bårndomen en stark vilja, svarade han. Men hvilka namn ha vi icke rämnt! Huro väl minnes jag ej dessa varelser!. Jag vet, att den ärlige Fredrik närde ett hjertligt medlidande för mig, en känela som den ene rivalen eljest sällan brukar hysa för. den andre. Det kan nemligen icke vara någon nyhet för er, att ban älskade er så högt sam en tjenare någonsin har atgudat sin herrskarinna, Men han ansåg dock sin sak vara sämre än min, fastän han, hvad hans. ställning i samhället angår, stod på dubbelt så säkra fötter som jag. Likasom andra de der intet hopp hafva, förstodo vi båda hvars andra ömsesidigt... Då ban hemtade oss från orangeriet och Cora sprang förut, samt ni seden skyndade er att upphinns henne och tog henne på armen och kysste benne, vändö han sig till mig, vred af svartsjuka, och sade: CKan ni, herr Valentin, förstå, hvarför vår fröken slösar så många ömhetsbetygelser på