Dagens Nyheter – 27 augusti 1873, sida 1

Rv intager, som ni vet, en fastare hållning. Hon står nemligen alltid de djerfvom bi. — Nå väl, så må det då betraktas såsom ett godt förebud för er färd i morgon, att segern denna afton lyst er. — Ni tviflar på mitt mod, fru Eugenie? Nå ja, om någon har rätt dertill, så är det ni; Dock hoppas jag, att jag nu skall bära mig förståndigare at än för fjorton år sedan; jag skall åtminstone utmana ödet, så att jag, tydligt kan vets, om det vill gynna mig eller icke. Men om det gynnar mig, så lofvar jag att ni skall vara den första, inför hvilken jag kommer att framträda såsom min egen bjeltestorhets härold. Dock — nu nog om mig. Ni har ännu icke gagt mig ett enda ord om era egna lefnadsförhållanden, och jag har alltid saknat mod till att söka få veta något derom af andra. BSedan jag erfor, att ni blifvit gift, har jag skytt alla ställen, der jag skulle kunnat få höra något om er; ja, till och med er mans namn har blifvit obekant för mig. Det är väl bäst, att ni genast presenterar mig för honom. Han är naturligtvis med er här i aften? — Jag har förlorat honom redan för sju år sedan. Han spratt häftigt till. — Endast gossen återstår mig, fortfor hon, och äfven från honom måste jag nu: skiljas, ty på landet hos min mor blir han alldeles förvildad, och om jag också kunde finva en