hvilka öden ni hittills genomlefvat sedan vi sågo hvaranåra sist. — Ni torde bäst kunna döma om mina hittillsvarande förhållanden, om jag berättar för er, huru det för närvarande är stäldt för mig. Min vän har bjudit mig till sig, för att på ett eller annat sätt få mig gift. Hvad säger ni härom? Han anser det för sin pligt. Huru långt måste det ej ha gått med en person, hvilkens vänner anse det för en pligt att göra honom oskadlig? — Ni gör mig helt förskräckt, svarade hon leende. Då jag kände er, var ni — om också en smula farlig — dock långt ifrån att anstifta så mycket ondt, att man i den allmänna säkerhetens intresse nödvändigt måste belägga er med bojor. — Ni är pikant, fru Eugenie. Huru väl känner jag ej för resten er skicklighet i den konsten! Men denna gång träffa mig icke erå pilar. Min kusin fruktar ej att jag skall bringa olycka öfver någon annan än mig sjelf. Han inbillar sig, att om jag fortfar att lefva ensam på det gamla röfvarslottet, som jeg köpt mig, fortfar att fånga syrsor, jaga harar och upphjelpa mina underhafvandes landtbruk med användande af recepter, som jag Bjelf icke förstår ett ord af, så skall den återstod af sundt förnuft, som kan är nog artig förutsätta att jag ännu eger i behåll, en vacker dag fullkomligt gå upp i rök. Ni ser, att hau vill behandla mig på homöopatiskt vis