Tan klart upplysta salens djupa fönsternisch brann blott ett enda ljus i en silfverstake, som uppbars af en bevingad flgur. Det i och för sig matta skenet förtogs till stor del af skuggrika växter med breda blad och yppiga. blommor, hvarförutom en smärt palm sirligt hvälfde gin kronas lätta grenar öfver ingåvgen till den skumma löfbyddean. Derinze stodo två stolar imidt emot hvarandra, men den ena var tom. I den andra hvilade en qvinnogestalt med hufvudet lutadt mot banden och ögonen tillslutpa. Man gjors de henne orätt, om man misstänkte henne för att ha dragit sig tillbaka från det muntra sällskapet till denna grönskande tillflyktsort endast för att bli så mycket mera bemärkt. Hon tänkte icke alls på, buru vackert palmen skugga föll öfver hennes sköna panns, huru behagfullt hennes svarta hår glänste vid den milda, månskenslika belysningen. I stället använde hon, medan i andra ändan af salen en angenäm qvinnostämma sjöng vid klave