Dagens Nyheter – 25 augusti 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Anekdoter om Buneberg, Tvifvelsutan skall det roa våra läsare att höra ett par förut mindre kända, betecknande anekdoter om den store skalden från systerlandet, hvilka anekdoter en med honom personligen bekant meddelat Vermlands läns Tidning. Runeberg är, som kändt, en stor jägare och fiskare, och den beundrade skalden har tillbragt mången dag, då han ännu egde helsan, i Borgå skärgård, sysslsatt med fiske. Här i skärgården lefde bland andra en duktig och präktig karl, en fiskare, som kände den store skalden. Någon beundran byste han dock icko för sin ryktbare landsman, Runcborg kan nog skrifva visor, sade ban, och tocke strunt kan vara bra för käringar och dylika, men inte är det något för karlar att bry sig om. Ea dag hade båda varit tillsammans ute och fiskat, och hade Runeberg haft vida bättre tur än fiskaren, hvilken senare härgenom började få litet bättre tankar om professorn, Storm och regn nödgado dem att på qvällen söka tak i fiskarens stuga, dit de in trädde genomvåta. Fiskaren tog sig vid in trädet ett duktigt glas bränvin, som han dock ej i första taget kunde tömma mor än till hälften, och sade: Professorn skall strax få kaffe och vio. Kan jag då inte få en sådan der sup så länge? frågade Runeberg, Till svar härpå räckte fiskaren Runeberg ett fyldt glas, som Idenne tömde i ett drag, Fiskaren betraktade för ett ögonblick, stum af förvå niog, sin gäst och utbrast derefter: Ta mig f.n är inte professorn ändå en riktig karl! Och från den stunden är han en af Runebergs lifligaste beundrare. Ea gumma i Borgå, som -misstänkte, att Runeberg hade för afsigt att fr en visa öm henne, infann sig en dag hos skalden: och sade: Skrifver professorn en visa om mig, så ska ja, så sant jag lefver, tala om för alla menniskor, hur professorn om sommaren springer här barfotad vid stränderna och metar fisk, och det skulle vara mindre roligt för professorn, om folk då finge veta. Den store mannen log hjertligen åt det sätt, hvarpå gumman betraktade hans skaldeskap. En ,nkelig, men sanningsenlig historia berättas af en kronikör i Vermlands Läns Tidning, såsom bevis på hvilka