Te ingifvelser; men vi frukta att det som varit sällsynt snart börjar blifva något alldagligt, ty tidsanden yrkar derpå, att qvirnan ryckos från hennes hufvudsskliga bestämmelse, såsom familjens pjäl, till ett kifvande med männen om brödet i statens tjenst. Tyvärr komma många qvinnor att under denna sin publika verksamhet förlora sin qvinlighet och blifva håräbjertade enstöringar, som på intet vis intressera gig för menniskoslägtets förädling. — Men vi få hoppar, att Gud leder allt till en god utgång, ty qvinnans fodran på en utvidgad verksamhet är rättvis; frågan är blott, huru saken skall ordnas så att ej den sista villan blir värre än den första. Slut