-— 483 sina anfall öfverfallit mina barn och hade velat strypa de arma små. : Endest med möda kunde men rycka hennes: offer ifrån benne. Hon igenkände mig: blott en gång under de tre månader hon tillbringade som vansinnig hos oss. Detvar kort före hennes död. Hon fick sleg för fjerde gången och det förlamade genast bennes tunga. En gång återvann hon talförmågan och detta ögonblick tyckes äfven vara ett af hennes rediga, CMalvinaX sade hon, Sjag tackar dig! Hon fattade min hand öch såg på mig med en blick, som tycktes tillkännagifva det kla. raste medvetande om hennes tillstånd. Några ögonblick derefter dog hon i mins armar, Hon hvilar i Chemnitz kyrkogård och jeg har låtit uppresa ett enkelt kors öfver henne. Nu tycktes alla olyckor på en en gång vils ja komma öfver oss. Min mans röst hade lidit mycket genom en lingre sjukdom; vi tillbragte flera år hos små, rasande sällskaper i Preussen och våra oms ständigheter blefvo alltmera tryckande. Jag fick ett tredje bars, men måste vid den tid då det skådade dagsljuset ånyo skils ja mig från min man, som hade fått engagement hos ett annat sällskap och måste resg till sin nya bestämmelseort. Han skickade mig och mina barn silt hvad han kunde umbära; jag vet att han led nöd för att föda oss och likväl räckte det icke