Dagens Nyheter – 23 augusti 1873, sida 1

till. Så snart jag kunde, började jag att arbeta, men mina båda äldre barn finge messlingen och nu var måttet af min olycka rågadt. Jag kan dock icke längre nedstämma Er, fröken, för hvilken jag i främsta rummet skrifver, eller andra läsare, med denna nu oupphörligt sig upprepande pinohistoria. Denna sista vinter i Tyskland har jag lidit förfärligt. Jag har tagit Gud vet allt hvilka steg för att förtjeona något, men tio veckor låg jag sjuk, och huru illa betalas icke fina arbeten och stickningar här! Allt af värde jag eger är pantsatt — de käraste minnen af min far och min mor; minner, som jag hittills bevarat trots hunger och elände, Ändtligen har jag åter fått ett bref från min goda man, som, såsom Ni vet, uppehöll sig i Petershurg såsom pianostämmare, sedan han förlorat sin röst. Genom outtömlig flit tror han sig der kunna bereda oss ett fast hem. Gud gifve att det lyckades! Sjuk och svag lemnar jag Tyskland och skall väl inom kort slumra i Rysslands kalla jord!