Dagens Nyheter – 22 augusti 1873, sida 1

-— UU -— sak räckte jag den sköne G. min hand, Kär. lek kände jag då icke för honom. Min tarfliga utstyrsel sydde jag sjelf, se. dan jag var gift, och köpte den efter hand dels för mitt dels för min mans gage, som var dubbelt mot mitt. Hvilken skilnad mot förr! Huru skulle jag kunnat hålla detta möjligt för två år sedan! Snart lemnade vi Altenburg och dess trupp och reste till Schweiz, der min man fätt fördelaktig anställning vid en större teater. Hans röst var icke stark men mjuk och angenäm. Det är svårt att beskrifva, med hvilka känslor jag åter beträdde Schweiz. Min goda G, bjelpte mig trofast öfver de smärtsammaste stunderna genom sitt kärleksfulla deltagande och sina milda trösteord. Af min mors bref visste jag redan längesedan att hon lomnat Schweiz och åter satt sig zed i Berlin, der hon, trots sina små inkomster, hyrde en vacker våning, äfven under det hon var på resor. Hon kunde aldrig förmås att underlåta detta, ehuru våningen ofta stod tom hela året. Från Schweiz sökte jag att få undezrättelser om min goda, ståtliga far. Efter trägna bemödanden fingo vi veta, att han dött i kolera i Paris. Denna nya, bittra förlust begrät jag vid min trogne makes bröst. Vid den teater, der vi nu tjenstgjorde, kunde min förmåga vara mycket underord