Dagens Nyheter – 22 augusti 1873, sida 1

UV närliga såväl som de pekuniära förhållandena förblefvo lika skrala. Jag bragte dock med gladt mod och samma ifver (i min tanke) konsten detta offer. Slutligen fick jag engagement vid hofteatern i Altenburg. Det var visserligen ett krivgresande sällskap, som hade äran ett der spela för den furstliga familjen, men hvilken klang hade icke ordet hofteatert i mina öron! För min mor tycktes jag ej mer finnas till. Möjligen hade hon icke kunnat upptäcka något spår efter mig, ty jag hade förkortat mitt namn och kallade mig mademoiselle Lange i stället för fröken von Lspgeland. Skilsmässan från min mor blef mig dock allt mera påkostande. Väl anade jag att jag förlorat hennes kärlek, men hennes förlåtelse ville jag vinna. Jag hade ju lemnat henne blott af lust att komma till teatern, och hon hade ju sjelf en gång lagt grunden till denna kärlek. Jeg skref till henne men fick ej något svar. En annan tilldragelse trängde sig nu emellan och kom min längtan efter hennes förlåtelse att för någon tid träda i bakgrunden. Jag lärde känna min man. Denna bekantskap började på ett mycket egendomligt sätt. Min man var ingenting mindre än vacker; en enfaldig blond, lång och mager karl och allFRÖKEN VON LANGELAND. 5