reste från Constanz till S:t Gallen öfverenskom hon med honom om att jag skulle gifva gästroler der. — Hon ordnade sina angelägenheter, lemnade Constanz och for med mig i sin egen vagn och med posthästar till S:t Gallen. Det var sista gången vi reste så förnämt, efter hvad jag kan påminna mig. Vi ankommo något senare än sällskapet, togo in på det förnämsta värdshuset och min mor hade den tillfredsställelsen, att min uppträdande vid värdshus taffeln uppväckte stor sensation. Jag bar en svart sammetsklädning, hvaremot min blonda teint och mitt blonda hår gjorde ett fördelaktigt afbrott. På eftermiddagen var repetition. Jag skulle uppträda som Emma von Falkenstein i Korafararne och derigenom gifva glans åt första representationen. Jag skall aldrig glömma denna repetition. Min mor satt som vanligt i första kulissen, regissören och direktören stodo i spänd väntan vid sufflörluckan, ja till och med några gäster från värdshussalen hade infunnit sig på plats. Knappast hade jag genomgått några scener förrän direktören och regissören vexlade betydelsefulla blickar med hvarandra och gemsensamt gingo fram till mig, för att försäkra att jag omöjligt kunde spela Emma von Falkenstein på sådant sätt. Min moder gick fram till oss; jag vet icke hvad kon sade; jag erinrar mig blott att repetitionen afbröts och