Dagens Nyheter – 21 augusti 1873, sida 1

att mitt uppträdande i Emma von Falkensteins rol blef instäldt. Direktören förklarade att jag måste börja med mycket små roler. Min mor samtyckte, ehuru hennes stolthet kränktes, hvilket jag under tiden fick umgälla, och jag uppträdde flera gånger och med långa mellantider i mycke: små roler. Ändtligen beslöts att åter försöka med en stor rol. De förberedelser, som träffades, voro i sanning storartade, och gällan har väl en teaterf6 visat sig med sådan gedigen ståt som jag i detta stycke hvars namn jag glömt. Moderlig kärlek och fåfänga hade ej låtit något fattas. Om morgonen på repetitionen gick allt bra. Jag måste då ridån första gången gått upp träda in på scenen, gå ned ända till sufflörsluckan, der göra en rörelse med min f6-staf öch sedan framsäga några verser. Aftonen kom, och då min mor började med sina vigtiga och allvarliga förmaningar, öfverkom mig åt den förfärliga oro, som bruksde föregå hvarje uppträdande, och för hennes blickar vek hvarje skugga af mod från mig. Ridån gick upp, jag trädde in på scenen, gick ända ned till sufflörsluckan, glömde med ens alla mina verser, gjorde rörelsen med den lilla stafven och — gick åter ut. I kulissen stod den förtörnade direktören; han skickade åter in mig, i det han mumlade några förbannelser. Jag lydde, men nästan medvetslöst,