Dagens Nyheter – 20 augusti 1873, sida 2

— Mä Man införde o3s i en stor, vacker sali klostrets öfra våning. Der skulle vi invänta herr von Langelands ankomst. Min mor tycktes vara kall och lugn, som alltid, men jag qväfdes nästan af otålighet och glad spänning. Min dyre fader lät icke länge vänta på sig. Snart läto militäriska steg höra sig i den breda stentrappan, som förde till väntningsrummet, dörren flög upp — 0, huru klappade icke mitt unga hjerta! — och in störtade en högväxt, skön man, som såg yngre ut, än ban verkligen var, och han ilade mot min mor med en hjer:lighet och en ömhet, som ovilkorligen kommo mina tårar att flöda. Fredrikal utropade han med rörd stämma och utbredde sina armar. Herr öfverste! ni glömmer — svarade hon med en fasthet, som skar mig i hjertat. Jag skyndade att fylla den tomma platsen vid hans bjerta — jag flög i hans öppna famn. Min moder reste genast tillbaka, men jag sökte genom fördubblad ömhet att godtgöra hennes hårdhet och köld. Det var icke svårt att hylla sig till en så skön, älskande fader med sann barnslig kärlek. Dagligen besökte jag honom, dsgligem rönte jag nya bevis på hans kärlek. Mitt kloster och min far äro mina skönaste minnen. Ack, denna lycka var för stor, den varade icke länge. Efter ett tvåårigt vistando i Alt-Breisach, vid fjorton års ålder såle