-— JU — annat för de belägrade än att, sedan de väckt de öfriga, förskansa sig så godt sig göra lät. Något vidare tilldrog sig ej denna natt. I de närbelägna trädgårdarne började folket redan kl. fyra arbeta, ty det var sommar. Min mor ropade dem; mer än ett dussin samlades, men ingenstädes stod ett spår af våldsverkarne att upptäcka. Luckorna voro aflyftade och en stor sten lösbruten, så att en karl mycket beqvämt kunnat krypa in och ut, men märkvärdigt nog var ingenting bortstulet. Detta kom min mor på den tanken, att inbrottet härrörde från hennes man. Hon be. fallde amman, som annars äfven brukade förrätta åtskilliga sysslor inomhus, att ej befatta sig med något annat än att ständigt bafva ett vaksamt öga på barnen. Medan min mor var sysselsatt med att frukostera, inträdde min far plötsligt till henne. Detta var en sak som ej händt henne under hennes vistelse i Odensee. Fru von Langeland, såsom varande en fullkomlig verldsdam, undertryckte dock hastigt sin förvåning, inbjöd honom att frukostera med henne och berättade honom nattens händelse, hvarvid min far ställde sig högst för. vånad. Medan de båda makarne, som sutto midt emot hvazandra, voro som bäst sysselsatta med denna ömsesidiga komedi, instörtade amman, dödsblek och darrande, i rummet, kastade sig till min fars fötter och utropade i full