Dagens Nyheter – 20 augusti 1873, sida 1

-—ÖV -— förtviflan: Herr kommendant, ack herr kom mendant — barnen! : Min far reste sig och i det han sade min mor farväl, gaf han henne den fasta försäkran att endast på det vilkor att bon för alltid ville återvända till honom skulle hon få återse sina barn. Ammgns egen syster, som bodde i Odensee, hade blifvit bestucken af honom och hade röfvat barnen, sedan hon under någon förevändning aflägsnat systern från oss. Min mor var förtviflad, men till och med moderskärleken förmådde icke att böja den styfsinthet, hon behöll genom hela sitt lif, Två dagar senare återfördes jag likväl af min faders betjent; jag hade skrikit för mycket efter amman och den gode, ömme fadern hade fruktat att skilsmässan skulle kunna skada. min helsa. Moderns älskling, min bror, var och förblef i hans händer och sjelfva lagen tilldömde honom gossen. Under en tröstoch sömnlös natt kom. hon att tänka på sin första bröllopsdag. Min far hade då omtalat en dansk plägsed, enligt hvilken bruden brukar gömma brudkransen och strumpebanden, som hon bär på denna dag, för att genom anblicken af dem röra och beveka den äkta mannen, om ban någonsin under äktenskapet skulle vägra att uppfylla någon ifrig bön af makan. På morgonen efter bröllopsdagen , hade min far till pin unga maka öfverlemnat hennes