nn band dikter, hvilka hörn senare, såsom gift, utgaf i Köpenhamn. Hon älskade den unga baron von Hohendorf. Fairen vägrade dock att gifva sitt bifall till detta giftermål, dels emedan båda kontrahenterna egde liten förmögenhet och dels emelan Hohendorf hade rödt hår, hvilket min far i högsta grad afskydde. I ungdomlig förtviflan och i följd af sin exalterade karakter svor fröken Burgwedel att gifva sin hand åt den första friare, som anmälde sig och som fadren gillade, hvarker hon älskade honom eller ej. Herr von Langeland, då officer i dansk tjenst, skulle vid denna tidpunkt duellera i Petersburg. Han kom till Köpenhamn, reste öfver Berlin, bevistade der en hofbal, såg fröken von Burgwedel, och förälskade sig i henne. Han sökte och erhöll genast inträde i min morfars hus och gjorde ett löfte att, om han frisk och sund återkomme från tvekampen i Petersburg, skulle ingenting kunna hindra honom att vinna sin utvalda. Lyckan stod hans tapperhet bi; han bssegrade sin motståndare, återvände till Berlin, anhöll om hennes hand och fick genast ja. Fjorton dagar derefter afreste de nygifta till Köpenhamn. Herr von Langelands yttre omständigheter skulle man kunna kalla lysande och han sjelf var i sanning en vacker karl. Tyvärr led han af samma fel, som många andre, genom