Aftonbladets ultimatum till tronföljaren af Tyskland. För närvarande hafva fredsvännerna att glädja sig åt, att ett fredligt förhållande råder mellan Europas alla nationer, och, om man undantager det olyckliga Spanien, der en furste på en väg-genom mord och brand söker stiga upp till tronen för att derifrån, naturligtvis med CGuds nåde, lyckliggöra dem af folket, hvilka undgått den tvåfaldiga döden att skjutas ned eller brännas upp, och der ett parti af fantaster lika brottsligt och lika vansinnigt söker störa grundläggningsarbetet för en ny och friare statsförfattning — om man undantager det olyckliga Spanien, säga vi, finnes icke heller något land i Europa som företer sådana inre stridigheter, att dessa icke kunna, om litet god vilja finnes å ömse sidor, utjemnas utan alla våldsamma medel. Låta vi våra blickar flyga utom gränserna af den verldsdel vi bebo, så möter oss öfver hufvud taget samma fredliga anblick. Så vidt vi nemligen kunna för tillfället erinra oss, pågår denlegaliserade menniskoslagten — kriget — endast på ett par ställen, nemligen å Sumatra mellan den nederländsk-indiska regeringen och malajstaten Atchin samt någonstädes å Afrikas vestkust. Detta jemförelsevis fredliga tillstånd bland folken är naturligtvis en orsak till sann glädje för alla dem, hvilka med själ och hjerta omfattat och uppställt sårom en regel för lifvet och såsom ettaf lifvets stora mål: frid på jorden. Men alla äro ej fredsvänner. Menniskor finnas, hvilka icke kunna ha lugnt sinne i lugnet, utan på allvar predika den läran, att ständig fred är detsamma som slutlig -försoffning, men att ett krig är för fosterlandskänsla och nationalanda ett nya födelsens bad, hvarur de framgå stärkta, föryngrade och mer lifskraftiga än förr. Anära åter äro så funtade — antingen af naturen eller genem besynnerliga fastrotade föreställnin-.