NN AA Sedan hon hunnit lugna sig något, flck jag veta att direktören, öfver hvilken vi med skäl hade många orsaker till klagan, hade befallt den mycket sjukliga frun att uppträda i soldatkläder på scenen och att under -en vecka dagligen deltsga i repetitionen på den i stycket förekommande exercisen. O, Gud!4 utropade hon vridande händerna. SOm jag icke måste sörja för mina barn och om det icke vore en synd mot min gode verksamme man, hade jag längesedan gjort slut på mitt usla lif! O, kära barn4 fortfor hon vänd till mig, Com detta sjöngs ej för mig vid min vagga. Hvem skulle väl vågat förutsäga den unga fröken ven Langelånd ett sådant ödelX Vi blefvo afbrutna. Hennes man kom. Han var en af de der afsigkomne tenorerna, om hvilka jag förut talat, men en god make och far. Han tycktes vara djupt gripen och beslöt att genast gå till direktören och boklaga Big. Den olyckliga ville ej tillåta det. SHurul utropade hon. SVill du sätta vårt engagement på spel? Betänk dock att vi äro midt i vintern och det är knappt en månad, som barnen varit i en ordentlig skola — nej, nej jag föddes för att lida och jag skall hålla ut, jag skall hålla ut! Och hon höll ut. Hon deltog i de många exercis-repetitionerna, hvartill vi för ett dåligt styckes skull voro dömda, ja hon återvann inom kort sin munterhet, som vanligen yttra