Dagens Nyheter – 16 augusti 1873, sida 1

kämpats och vapenstilleståndet var proklameradt. Jag visste, att Herbert tagit afsked ur krigstjensten, slutat svärma för friheten och, gom en ångerfull son, återvändt till föräldrahemmets härd. Jag skref flora bref till Herbert, och förat efter lång väntan svarade han mig med det sorgliga meddelandet, att min skyddsling stupat natten mellan den 5 och 6 juli. Han hado sjelf sett honom störta af hästen med klufven panna, men stridstumultet hade varit så starkt, att han ej kunnat tsga reda på liket, hvilket han förmodade ha fallit i danskarnes våld. Dotta bref försatte mig i en sorgsen stämning, och jag visste icke huru jsg skulle meddela Bertha den bedröfliga nyheten. Äfven föll det mig in att Conrad möjligtvis kunde lefva, och att det var min pligt att anställa en grundlig undersökning i detta hänseende. En högre officer i Schlesvig-kolsteinsk! armn, som varit en af min mans unpgdomsvänner, åtog sig att taga reda på förhållandet; men efter några veckor nödgades han bekräfta min kusins utsago. Conrads kamrater hade förklarat, att han blifvit qverlemnad gågom död på valplatsen vid Fredericia. Att Berthas känslor förändrats, och att hon numera med synnerligt intresse tänkte på den en gång så svårt förnärmade mannen, det visste jag; men aldrig hade jsg föreställt mig, att slaget skulle drabba henne så hårdt. Hon blef fullkomligt utom sig, och hennes sorg sönderslet mitt hjerta. Hon anklagade sig sjelf för