Dagens Nyheter – 16 augusti 1873, sida 1

ej omsorgsfullt knyter ihop det igen, och kanske ej ens då. Du kan icke gerna någonsin glömma eller förlåta hvad som skett, du kan aldrig med förtroende lägga din hand i en hand, som är fläcked med ditt blod. Han har icke mera någon rättighet till dig. Det synes mig nästan alldeles omöjligt, att han här danefter skulle våga nalkas dig; men om hsn gör det, så vet att du står urder mitt beskydd, cch att jag skall förstå att vakta dig bättre än förr, sedan jag nu blifvit varnad för korom. Jeg hade med flit talat i så energiska ordalsg, emedan jag trott mig märke, att hvad tom nu drog henne till Conrad icke var en sent vaknad kärlek, utan szarare en lifiig fruktan för den demoriske mannen, seom sannolikt icke skulie urektlåta stt uppsöka herre, ifall hon någon gång vågade göre bruk af sin frihet. Bertha medgef att min gissning till en del var riktig. — Ja, jeg är rädd för keoom, sade kor; jeg vet också, att ingen kan beskydda mig för honom — icke ens ni, nådig fru; ty hen är som blixten, Jag vet,satthan plötsligt skulle stå framför mig, lika godt hvar, på åkern, under skogens träd, i trädgården, i-ste?.n,ikyrken, här i rummet, öfverellt, och ati jag då skulle dö af förskräckelse, äfven om han icke dödade mig. — Du är en feg stscksre, flicka, sade jeg. — Ack ja! svarede hon och tillad derefEL KOKETTENSPÅ LANDSBYGDEN. 8