I af minoriteten, hvad viljen och hvad tron 1? Tron I, stt I kannen rädda oss med edert beteende, edra åtgöranden, edra kantoner, edra resningsförsök och er skamlösa demsgogi— denna demagogi utain namn, utan arsvar? Nej, med det a brottsliga oförstånd, detta vansinniga rjelfmord, kunnen I endast vänta republikens snara förstjring och ohjelpliga vanära. Ah, m. h., republiken måste räddas af de gamla, verkliga, historiska republikanerva och hon måste räddas från denna skändliga hord af militära äfventyrare, bareckkonspiratörer, okunniga och ärelystoa män! Tron I, att dessa män äro uppriktiga i sin för klariog, att de rest sig för utropandet af de fria kantonerna? Tron I icke, att de skulle ha rest sig, äfven om vi redan utropat kantonerna? Om I det icke tron, så kännen I dem alls icke. Hvad bry de sig ow kartonerna? Hvad ha ce för kunskap om kartonerna? Om vi också skrpat den mest republikanska författning i veriden, den mest federativa — om vi satt i praktik alla de eociala utopierna, om vi omdanat jorden så, som Jacob Böhme (bekant tysk mystiker på 15—16:hundra-talen) ville — så skulle dessa mia likväl ha rest sig, derför att allt hvad de, upproramän af naturen, åsyfta är att fiska ide skamlösa oroligheterras grumliga vatten. Castelar prisade derefter de monarkister, som af ren pestriotism elutit sig till republiken, mena utfor sedan på följande sätt: I deremot, med edra generaler och deras med republikanskt blod stänkta historia, uppreaen: eder mot republiken, derför att nationalmedvetandet icke vill gå in på att låta eder intaga da första platserna daril Castelar antydde äfven möjligheten af carlisternas triumf, på grund af den bland republikanerna rådande splittringen, sägande: M. h., kammaren applåderade sennor Rios Rofas, då han för ett par dagar sedau sade, att han ej trodde på möjligheten af en carlistisk restauration. Jag kan ej heller tro derpå. Det är omöjligt att i Spanien påtvinga samvetet inqvisition, tanken censur, tribunen tystnad, pressen munlås eller arbetarens verketid den lättjefulles kloster Nej, det är omöjligt, att konungen, återoppsatt af så många prestborder och smord, genom arfvet fråa få många tyrauner skall komma såsom sina förfäder meHan en dubbel rad af gelgar, i hvilka hänga de mördade patrioternas lik, eller under handklappningar från dessa fanatiska massor, hvilka sträcka ut sina händer och bedja att de må bli fastkedjade samt skria: Död åt Spanien ! Nej, allt detta är lika långt ifrån oss som Neros och Tiberii fasor. Må Spanien hellre sjunka till hafvets botten än uaderkasta sig Don Carlos regering. En sak kan inträffa, visserligen öfvergående, men den kan dock inträffa. Ett mellanrum kan uppstå för några dagar eller några månader, då pretendenien kan komma till Madrids slott, såsom fransmannen Josef kom oaktadt våra fäders hjeltemod. Veten I, hura det är möjligt? Jo, genom republikanernas vansinne och oförståad. Castelsr slöt. sitt eldiga tal med dessa ord: Under det att dessa kantongrugdare gripa krigsskeppen och med dem begå sjöröfveri, under det htt de bryta den nationala enheten; under det att de förstöra disciplinen inom armån och begå namnlösa våldsdåd, framrycka carlisterna mot Bilbao, frihetens bålverk, och möt Logrono, vår bjelte BEsparteros bem, och vi. o, du olyckliga generation, hvilkas vaggor sattes i gång af det borgerliga krigets blodröda vågor, stå i begrepp att få äfven våra prafvar skymfade genom borger: igt krig! Ba oerhötdbensation följde: Husbt och läkarne skakades bf hakdklappnirgarne, under det at de medlemmår, somisutto Castelar. öäfnast, stöto honom i sina srmär, kramadg honom och — kysste -bonom! Exemplet följdes af Hela samfmaren, förutom 14 till 15 döputirade af ventern, hvitlkdiakttigorysthad Mitisterpfesiden.en Salmeron gick bört till honom ogh omfamaåde honom; likaså hela ministerbänken, vice presitebten del sekrveterarne. Jag har aldrig ett något dylikt, skrifver en engelsk kofreBpönent. . H