Dagens Nyheter – 15 augusti 1873, sida 2

1eg försvunnet. Detta uttryck märktes icke en gåag, då några vackör sednare en man på hvilken:hon: förut. aldrig. kunhat sö tutar att skratta, hennes förra musiklärare, vår för. ut omtålade kaplab kom in: på gården med bredskyggig hett och en vaadriogsstaf i hat den; såsom det anstod en aposilames efter. följara. ; Jag förundrade mig icke litet öfver detta besök.Den unge presten hade, efter dat han för fyra år sedan så hjeltemodigt slitit sig lös ur de snaror, satan för honom utlagt, äl drig visat sig i vårt hus och icke heller ans norstäides sammanträffat med oss. För öfrigt hade han ieke synnerligen mycket förändrat sig; han var kanske icke fullt så mager och blek som förr; men sin tafatthet hade han i fallt mått bibehållit uuder vistelsen i sin ensamma prestgård. Nu satt han framför mig på kanten af sto. len och tummade, alldeles som i forina dager, den olycksaliga hattom öfver de sammantryckta, spetsiga knäna samt stirrade med halföppen nrun på mig genom : de runda glasögonen, öfverlemnande åt mig att börja det samtal, som han sjelf hade sökt. Naturligtvis gjorde jag min skyldighet och underhöll så godt jag kunde min dammige gäst, hvilken då och då svarade med ett Sjad eller ett CnejX, allt efter som det passade, till dess jag slutligen, trött på alla de fruktlösa försöken, tillät mig anmärka, att det: förekom mig, som om han hade något på hbjertat, och