Dagens Nyheter – 15 augusti 1873, sida 2

hå att det kanske vore bäst, att han utan vidare omsvep meddelade mig sitt ärende. Nu började han med en oroandechastighet vända hatten mellan fingrarne och skrapa mot golfvet med de stora fötterna, under det att dev körtklippta hufvudet rörde. sig upp och ned, som om det i nästa ögonblick skulle skilja sig från den hvita halsluken, och den stora munnen ett par gånger. drog efter andan. Andtligen kom det då fram, att han infannit sig för att begära Bertha till sin kristliga äkta maka, och att han gjorde detta med ett hjerta, ur hvilket, såsom han hoppsdis, en fyraårig ånger förjagat den sista skymten af jordiskt högmod och fåfänga, — Men nu, fortfor hån, och ssmmanknäppte härvid fromt sina händer, har himlen sjolf gifvit mig ett tecken, att min pröfnaingstid är förbi. Hvad som förr drog mig till jungfrun, det var hences syndiga skönhet, söm nu är borta. Himlen, hvars vägar äro outransakliga, har betjenat sig af ett förskräckligt medel för att undanrödja hvad gom åtskiljde oss. Den hårdt pröfvade bör blifva den hårdt pröfvades äkta hustru; ty hvad Bom gör henne frånstötande i andras ögon, ger heune endast ett större behag i mina; och: sålunda skall det säkerligen visa sig; att den Bten, som andra kastat bort, skall blifva hörastenen för vår timliga lycka och, såsom vi i ödmjukhet hoppas, för vår eviga salighet. Medan den underliga menniskan talade sålunda, hade jag genom fönstret sett Bertha