Dagens Nyheter – 15 augusti 1873, sida 1

Bidrag till belysning af grundskattefrågan. Ehuru denna fråga redan blifvit från så många synpunkter utredd, att hvar och en, som dertill af intresse manats, haft rikligt tillfälle att bilda sig en fast åsigt i sak, ha vi dock ej velat undertrycka följande till oss insända uppsats: Den teoretiska åsigten af grundbeskattningen såsom grundränta stöder sig på: Satt en på grunden eller jorden. hvilande afgift, gom årligen skall erläggas af dess innehafvare, begrundar onekligen för den, som är berättigad att fordra denna afgift, en medeller delegarerätt uti den dermed belastade jorden; och denna jord är äfven derför för dess innehafvare så mycket mindre värd, än den utan en sådan belastning skulle vara, som beioppet af denna afgifts kapitalisering utgör. Med denna åsigts hållbarhet inför eftertanken förhåller det sig som med snökristallens inför sommarsolen. Eftersatsens falskhet är här visserligen dold, men ej bättre än Diogenes f. fänga af hans trasiga mantel, ty här märks genast att en st: tens skatterätt är tagen alldeles lika med den enskildes intecknade kapitalfordran i en jordegendom. Att staten från början skulle egt någon medeller delegarerätt uti den enskildes jordegendom, är ett godtyckligt antagande, som på det bestämdaste vederlägges af vår historias äldsta vittnesbörd om dåvarande sambhällsförhållanden, Staten hade visserligen i äldsta tider en medeller delegarerätt uti den gemensamma jorden, d. V. 8. den jord, som i hvarje härad blef öfver för häradets gemensamma framtida behof, sedan hvarje familjefader först tagit sitt jordstycke i besittning; och denna statens meddelegarerätt uti häradsallmänningarne var redan från början bestämd till en tredjedel, för att ej komma i delo med häradets gemensamma