Dagens Nyheter – 14 augusti 1873, sida 2

smak och intelligens. Äfven verldsberömda pianovirtuoser uppträda med armar som släggor och händer som smedhammare, och de underordnade skynda att tillegna sig denna dråpliga förmåga. Hr Ritter tillhör ej deuna skola: hans fint bildade smak uppbäres af en ofelbar teknik; hans skalor och oktaver kunna näppeligen öfverträffas, och hans an slag jemte klarheten och lättheten uti instrumentets behandling förtjenar studeras. Det hela är öfvergjutet med en bländande elegans, som ej på någon förfelar sin effekt. Anmärkas kunde blott, att han på cantabilet använder nog mycken styrka; en mildare behandling skulle mycket lyfta frasen; men de moderna pianisterna, äfven de bästa, hålla sig helst på gränsnyanserna. Hr RB. gaf, jemte hr Brassin, Beethovens stora Kreutzer-duo, nemligen första satsen. Vieuxtemps och Jaöll gåfvo dock hela kompositionen i 1868 års Patti-konsert. Man är numera van att höra sådana saker fullständiga; att stympa dem är ej artistiskt. — Uti Mendelssobns bekanta Rondo capriccioso visade kr R. sin talang från dess mest lysande sida, och dessutom hörde man åtskilliga ganska lyckade genrestycken af hans egen komposition. Hr G. Brassin, folist, är en ganska solid artist: utmärkt skola, betydande teknik och bildadt föredrag; energi, elan, finner man i mindre mån. Utom fiolpartiet i den Beethovenska. sonaten gaf han senare hälften af Mendelssohns fiolkonsert samt variationer af David — ett tålamodsprof, liksom alla konsertoch sslongsvariationer. .B —-—