Dagens Nyheter – 14 augusti 1873, sida 1

-— OT min aktning. Tanken på att se honom dragen inför domstolen såsom en brottsling kom mitt hjerta att klappa af ångest. Jag lade min hand på onkels arm, just då han stod i begrepp att gå ut, och sade: — Han har alltid varit så god mot barner, vid min mans dödsbädd stod han vid min sida , :. — Och skär nu öronen samt skall nästa gång skära hufvudet af en stackars flicka, som finner en annan karl älskvärdare än har, inföll den gamla herrn. Nej, nej, när man haz att göra med sådant folk, duger det ej att vara sentimental! Det vore en galenskap att låta en så desperat herre vistas på fri fot; här måste statueras ett exempel, eller också skall snart ingen mera vara säker om sitt lifi Härmed bögsf sig gubben ut. Jag tillstår att jag brast i gråt och tillbragte de följande timmarne i feberaktig oto. Ändtligen kom onkel tillbaka jemte en hop karlar som varit honom följaktiga. De hade genomsökt utgården, och häster, som Conrad användt, då han red för att hemta doktorn hade de funnit i stallet, hyaremot de icke kunnat upptäcka det ringaste spår af brottslingen sjelf. En dräng bsrättade, att han sett Co ad sadla hästei samt, då Han halfannan timme Bednare kom tillbaka, sjelf leda honom in i stallet. Derpå hade hsn uppehållit sig några ögonblick i sitt rum, hvarefter hån gom vanligt gjort sin rond och tillsagt drängen att donna natt vara synner