Dagens Nyheter – 14 augusti 1873, sida 1

-— 00 värd än den passion, som drifvit honom till att begå det gryrima dådet. Dessa och dylika tankar rörde sig i mitt hufvud, då jag ömnkring åtta dagar sednare återvände från min onkel; hos hvilken jag i och för affärer efligt ett besök. Det var en vacker afton, döh jag bade lemnat vagnen för att till fots taga em genväg genom skogen, der jag straxt mötto en äaf de vanliga ströfkårerpa, som böväpnade med bössör jagade efter den olycklige. Denna gång hade sockenfogden i egen person stöllt sig ij spetsen för skaräån. Ea liten gosse på: stods ha sett brottslingen invid skogsbrynet. Sockenfogden gjorde mig underdåniga Tföreställningar rörande min oförvägenhet ett gå så der allena i en trakt, hvarest en mördare ju kunde lura bakom hvarjeö träd. Han ville ovilkorligen, att jag skulle lätä några af häns folk följa mig, och syntes mycket förnärmad, då jag bad att få slippa ett sådant sällskäp: Jägar-skaran drog vidare, och jag fortsåttö långsamt min gång, då — i dötjag passerade en hålväg — Conrad HKelt plötsligt kom mig till mötes. Min förskräckelse vår stör, och jag kunde icke återhälla ett rop. — Var då icke tädd för mig, sade han, ech dervid tog han ett steg tillbaka, Jag pekade åt det båll, hvarifrån törföljarnes röster ännu hördes. Han förstod straxt hvad jag menade; ty han kastade en mörk blick i den angifoa riktningen och yttrade: