Dagens Nyheter – 14 augusti 1873, sida 1

ligen vaksam och påpasslig, emedan han sjelf måste begifva sig bort ännu en gång. Seden hade han gått sin väg och till karlens förundran styrt kosan öfver ängen åt skogen till. -— Der skola vi söka efter honom i morgon, sade onkel. Emellertid ber jag nu att få gå till sängs. Han gick till hvila, och doktorn gjorde detsamma, sedan han ännu en gång försäkrat mig om att det icke var någon fatta med Bertha. — Gud ske lof! sade jag; och inom mig tillade jag: Gud vare tack och lof för det de icke fuonit honom! Ryktet om Conrads attentat hade med blixtens hastighet spridt sig öfver höla trakten, hvarvid naturligtvis sanningen blifvit allt mer och mer vahställd. Hela nejden råkade iuppståndelsze, myndigheterna blandade sig i saken, och man genomströfvade stora lardsträckor för att finna brottslingen. Med bössor och hundsr drog man fram genom skogarne och betedde sig härvid så galet som möjligt. Emellertid bölls jag geniom denna jagt förtfarande i en stark spänning, Doktorns förutsägelse rörande patienten hade straxt visat sig vara riktig; redan följande morgon hade febern gifvit sig, så att det icke mera kunde vara fråga om någon fara för lifvet. Deremot syntes den stackars flickans själetillstånd vara så mycket tröstlösare —och