Dagens Nyheter – 13 augusti 1873, sida 2

nan heller, nej ingen, ingen! Sedan skulle Hon alltså icke ha någon i hela vida verlden att hålla sig till, utom den försmådde Conrad. Medan således den gnista af helvetets eld, fom Anne Cathrine tändt i hans hjerta, småningom förvandlade dess inre till idel lågor, rusade han ursinnig och drömmande framåt, utan att veta, hvar han befann sig eller hvart hans fötter buro honom. Plötsligt står han vid bäcken, som flyter förbi vär trädgård. På andra sidan om bäcken är trädgårdsmuren och i densamma jerngrinden. Han vet, att grinden ej är stängd. Trädgårdsmästaren, som ofta hemtar vatten ifrån bäcken, har alltid funnit det beqvämare för sig att låta den stå öppen. Conrad hade i början af sin vistelse hos 058, då ännu intet bestämdt arbete blifvit honom anvisadt och han derför sökte göra nytta än här och än der, så godt ham kunde, sett Bertha första gången i denna trädgård. 8odan hade de här haft sina hemliga möten, vid hvilka hon under tusende och åter tusende kyssar svurit honom en övig kärlek — och nu! ... Med ett väldigt språng hoppar han öfver bäcken, upplåter grinden och smyger sig in i trädgården. Med oemotståndlig makt tränger sig på honom minnet af en afton nästförflutna höst, — det var sista gången hon hvilade i hans armar i det lilla, förfallna lusthuset. Hans hjerta klappar, som vore det nära att