Lotskrigett och landsortspressen. Efter att hafva redogjort, efter ett bref från Köpenhamn till Sydsvenska Dagbladet Snällposten, för den danska uppfattningen af frågan om lotsningen i Öresund, uttalar sig Östgöta Correspondenten för egen del på följande sätt, som för öfiigt öfverensstämmer med hela den öfriga svenska pressens yttranden, på ett enda undantag när: Allt detta låter visserligen säga sig; men hållbart blifver det väl ändock icke. Saken, helt enkelt sedd, är och förblifver väl den, att meningen med traktaten 1857 var, att segelfarten genom Sundet skulle blifva fri, en fri het, som de trafikerande makterna tör öfrigt väl kunnat förvärfva sig på mindre kostsamt sätt än som skedde, hvadan väl också de iklädde sig den traktatmessigt betingade lösesumman vida mer af konsideration för Danmark än egentligen af några dertill fullt berättigade bindande skäl. HEnär en förbindelse aldrig kan blifva en rättighet, utan städse måste för: blifva hvad den är, nemligen en skyldighet, så kan aldrig den förbindelse, som Danmark i berörda traktat iklädde sig, nemligen att upp: rätthälla sitt gamla lotsväsende, tydas så, som egde Danmark fortfarande uteslutande lots rättighet. .Danmark söker att, hvad lotsväsendet bewäffar, intaga ställningen töre traktaten, liksom denna traktat ej inverkat det ringaste på lotsväsendet. Vi förstå ej en sådan logik. Det danska tull: och lotsverket vore alldeles oskiljbara från hvarandra, emedan de supplerade hvarandra, för att förskaffa Danmark den högsta möjliga inkomst af Sundet; och då de trafikerande nationerna löste sig från den ena af dem, löste de sig också från den andra. Hela traktatens andemeninvg uttrycker sig i de få orden, att hvarje fartyg eger att fritt(sålunda äfven utan dansk lots) passera Sundet, Tidningen Sundsvallsposten för den 9 d:s innehåller rörande lotsfrågan, bland annat, följande: Det är nu snart två månader sedan Posttidningen innehöll det bekanta offioiösa meddelande, hvarigenom en omedelbart förestående uppgörelse med Danmark äångående lotsringen i Öresund bebådades, I tisdags hade det offi ciella bladet ånyo tagit till ordet i denna sak, icke för att gifva sina läsare den hugnesamma underrättelson om att frågan blifvit löst, utan för att uppmana pressen till en lugn och hofsam behandling af det grannlaga ämnet, i afr vaktan på de oafbrutet fortgående underhandlingarnes afslutande. Beträffande orsaken till det långa dröjsmålet heter det, att ehuru regeringarne redan. i juni blifvit ense om uppgörelsens hufvudgrunder, hade det dock icke kunnat undvikas, att underhandlingarne bängt upp sig på en och annan detaljfråga angående tillämpningen, och skriftvexlingen härom i anseende till utrikesministerns resa i Norge med konungen icke kunnat gå fort. På samma gång vi naturligtvis äro fullkom ligt ense med den officiella tidningen om att lotsfrågan icke bör dragas in på de bittra lidelsernas tummelplats, måste vi dock bestrida, att, På högst få undantag när, hvilka icke torde böra tillmätas synnerlig vigt, någon vidare hetsighet förekommit i den diskussion, som förts inom svenska pressen angående denna fråga. Det enda mera framstående organ, som, så vidt vi kunna finna, verkligen förgått sig, är Göteborgs-Posten, men väl till förståendes icke såsom målsman för den svenska, utan för FARNERUD: POINTS PINS