Dagens Nyheter – 11 augusti 1873, sida 2

-— 00 — morgonen, utan att ans, att jag redan samma dag skulle få erfara haru ofantligt jag missräknat mig. ; ; Jag hale lofvat att denna dag aflägga ett besök hos min onkel och var så mycket mera angelägen om att uppfylla detta löfte, som den gamle herrn på sista tiden bistått mig med råd och dåd och jag just nu tyckte mig vara i bebof af ett godt råd. Så snart jag ätit frukost, lät jag alltså spänna för åkdonst. Det var min mening att under vägen äfven besöka utgården och tala med Conrad. 3 Jag hade mycket. svårt för att bli ense med mig sjelf om, huru jag skulle gå till vägay för att förmå Conrad till att afstå från flickan, då jag ju icke ville helt och hållet gifva Bertha till pris åt bans vrede; men den underlige mabnen måste ha läst i mitt ansigte hvad-som föregick. i. mitt inre;:ty medan. jag nu satt stum framför honom, icke vetande huru jag skulle begynna, yttrade han; likasom svarande på en bestämd fråga: — Ja, ja, jag har varit mycket tålig; men nu måste det bli ett slut på saken. Då jag fann honom så förberedd och börde honom tala så lugnt, trodde jag mig kunna och böra söga honom min egentliga mening. — Allt detta är ganska sannt, nådig fru, svarade han; men jag har icke lupit efter henne, och derför saknar hon all rätt fill att jaga mig bort som en hund, ; Han bet ihop tänderna; den mörka demgon,