Dagens Nyheter – 11 augusti 1873, sida 1

gifta mig med Bertha, så snart jag fått ärfva min slögtinges gods. Som jag tio minuter förut hört samma frag ur Berthas mun. smålog jag nu så misstroget och, jag fruktar det, så föraktfullt, att det syntes honom vara hög tid till att spela den förnärmades roll, för att möjligen på detta sätt — derigenom att han injagade skräck hos mig — återvinna den förlorade terrängen. — Om ni ej vore en qvinna... utbrast han. — Om jag ej voro en qvinnal! svarade jag, hos hvilken blodet också började koka. Men för hvem kan det vara kärare än för er, att jag är en qvinna? Skulle ni annars ha vågat knyta en ovärdig kärlvksförbindelse i detta hus, hvars ära borde vara er helig, skulle ni annars försökt göra er af med er hederlige rival genom att ideligen förtala honom hos hans matmoder? — Under sådang omständigheter, nådig fru, tror jag mig tillmötesgå er önskan genom att lemna ert hus så snart som möjligt. Derpå bugade han sig temligen stelt och aflägsnade sig... Jag sof sedan mycket illa hela natten; denva obshsgliga historia, hvyari jag, eburu mot min vilja, kommit att spela en så ansvarsfull roll, gick oupphörligt omkricg i hufvudet på mig. Hvad skulle jag väl företaga mig med Bertha? Skulle jag visa henne ur huset, öfver lemna henne åt sitt öde? Du store sat KOKETTEN PÅ LANDSBYGDEN.