Hvarjehanda nyheter. En byst i deg. Iogen af den hädan: gångne bildhuggaren Molins biografer har ber rört den händelse, som bastämde den dåvarande uoga bagaren att blitva konstnär. Ed af den aflidnes forna kamrater i yrket borättar, att dä M. var hos sin fader anställd som biträde vid dennes bageri, stod han en dag och formade i den mjuka och villigt eftergitvande degen bvarjehanda vackra bröd. Men hvarför, tänkte den unge mannen, kan man icce lika så gerna i denna massa som i leran forma hvad figarer som helst? Det var en gudaingifvelse; han började med sina hän: der af det till föda bastämda ämnet framställa små djurskepnader m. m. Sedan han sett huru lävt allt antog form efter hans vilja, fat tade han en större degklimp, kramade den, ade snart ett menniskohufvud tiramför sig, och hans inom sitt slutoa skal slumrande fan: tasi gaf detta hufvuds ansigte, möähända honom ovetande, lätt igenkänliga drag. När massan torkat, stod framför hans kamraters förvånade blickar bilden af Göteborgs då mest framstående mav, kommerserådet Olof Wijk. Ryktet härom spred sig hastigt, och snart infann sig originalet för att dela alla öfriges beundran öfver kopian — i deg. Sättet var nytt, konsten icke så. Rosultatet at detta ovanliga prof på anlag för bildhuggeri blef, att den på detta sätt förevisade mannen tillstyrkte Molin att genast lemna knaggen, trågat och kuifven för att vid akaderhien för do fria Konsteroa utveckla sina inneboende anlag och blifva det, hva.till naturen kallat honom. Det öfriga känna vi. Man påstår att Molin sedermera i den mera varaktiga stenen med mejseln for: made dragen äf den man, som Göteborgs samhälle har att tacka för så mycket. (J.D. RÖ TRTRESEERROTERSRE TORRE IVER REEEREEREERRRERRERER AEA