-— OL — att fortsätta detta wuhderliga samtal, utan sade blott: — Akta er, ni har bastämdt gallfebor; och sådana menniskor: se spöken midt på lju-: sa dagen. S Han tycktes icke höra på hvad jag sade. Emellertid följde ban: mig till vagnen; bjelpte mig: att stiga upp i denna samt Bbelsade vördnadsfullt. Jag kom hem med bjertat uppfyldt af tunga bekymmer, dem: jag sökte bannlysa genom att säga till mig sjelf: ! z — Allt detta är något, som egentligen ej rör mig. : Da: få sjelfva reda den trassliga härfvan bäst de: vilje och kunna. Men det gick icke-så lätt att förjaga bekymren. Jag gjorde mig det största omak, för att lösa den gåta, jag läst i mannens af vrede lågande ögon. Att jag skulle kunna locka mera ur honom, var icke antagligt, änpu mindre vågade jag hoppas att Bertha skulle tillstå: sanningen: Så mycket var klart, att kon hade gifvit! honom anledning att tvifla på hennes kärlek; men jag tillskref hennes lättninne hela skalden, ty det var dette. som gjörde att hon icke visste hvad hon ville; och tärkte, att hoa nog i morgon skulle uppsöka den som -hon i dag af en nyck eller för omvexlings skull hade låtsat vilja undfly. Jag företog mig att gifva nogare akt på henne. Dö första dagarne smög how sig: skygg och ingslig omkring såsom ett barn, hvars hjerta i ena stunden qväljes af fruktan för straff