da mustacher, hvilkas fladdrande ändar han ständigt lät glida mellan fingrarne, just en riktig typ för hvad kammarjungfrur kalla Xen vacker karl4, och att Berthas smak icke höjde sig öfver denna sfer, var tyvärr otvifvelaktigt. Hennes plötsliga passion för Conrad syntes visserligen stå i strid häremot, men denna passion hade ju också blott varit ett sken, som framkallats genom, Gud vet hvilken caprice af hennes vankelmodiga lynne. Skada blott, att Conrad icke var en man, som kunde beqväma sig till att göra tjenst sågom lekboll åt en nyckfull kokett. Nu hade jsg klart för mig hvad det fruktansvärda uttrycket i hans ansigte hade att betyda; nu förstod jeg meningen med hans hotfulla ord: jag skall hålla henne fast4. Den man, som så kallblodigt satte smitt lif på spel för att tämja en häst, skulle .säkert icke utan strid afstå från en flicka som hen älskade. Jag darrade vid tanken på Berthas ställning; jeg tyckte, att jag borde varna henne, försöka bringa henne till förnuft. En händelse befriade mig från besväret att öfverbevisa den lättsinniga flickan om hennes brottslighet. Då jag en afton kom tillbaka efter en promenad i byn och från salen trädde in i matrummet, fick jag se Bertha i armarne på sin älskare. Han hade märkt oråd och smög sig bort, låtsande som om han icke gåg mig. Bertha, hvilkens ansigte var vändt