viss smak. Det hvita golfvet var beströdt med frisk sand. Uten många långa omsvep sade jag honom, i hvilket ärende jag kommit. Han hörde upp. märksamt på mig och svarade, då jag talat till punkt: — Nej, nådig fru, det går icke an. Med de vilkor, ni nu uppgifvit, blefve det icke ett arrende; det skulle kanske heta så, men vore i grunden endast ett nytt barmhertighetsverk. Jsg skulle skämmas att taga emot gården på dessa vilkor efter allt hvad ni och nådig herrn redan gjort för mig. Min mening är för resten, att ni icke bör bortarrendera utgården; den bör till godset och bör brukas tillsammans med kufvudgården, om den skall rendera något. Nådig herrns tanke var ganska riktig... han hade alltid rätt. Stuteriet deremot måste nådig frun göra sig af med; ty det lemnar ingen afkastning. — Och hvad skall det då bli af er? sade jag. Jag är rädd för att ni ej skall kunna arbeta länge tillsammans med herr von Treche, äfven om jag bereder er en, så vidt möjligt är, oberoende ställning i förhållande till honom. — Ja, ja, svarade han; en sådan anordning duger icke. Om allt skall bli skött såsom det bör skötar, gå måste också ett hufvud tänka för det hela. — Och hvad skall det då bli af er? frågade jag igen. . KOKEETTEN PÅ LANDSBYGDEN; 2