Dagens Nyheter – 8 augusti 1873, sida 3

utföra, efter arbetarnes val. musikstycken på destider,;sour de; sjelfva. få bestämma 2 8.. Om: nettobebållning . efter bokslutets upprättande skulle visa sig, så fördelas den bland arbetarne: men förbehåller jag mig att ensam få betäcka de förluster som möjligån kunna uppstå, : i Ena kossa på irrfärder. När ångfartyger Arboga anlände hit häromdagen, medföljde detsämtna såsom passagerare åtskilliga stilla, tystlåtaa varelser af det feminina könet. De voro från det ländg der mjölk och honung flyta, de voro från Nerite, och kommo nu till Stockholm att för allmävt bästa offra sivt unga lif. De voro — vi bedja nu et; ordentligt få presentera döm — några ungå kor, af ödet utsedda att ljata döden i något slagtarhus — ställen hvilka ständigt omgifvas af kreaturens suckan. Arboga lade emellertid till i hamnen, och genäst dykade elagtardrängarne upp och fingo hvar ofh 6n sitt offer i hornen. i Men nt handlar historien om en ko, som på ett eller. annät! sätt fåt em aning om det öde som väntade henne. När derför hon vid låndstigandet genast antastades af en slagtirdräng, följde bon visserligen med, men hennes bång ötyfiga rörelser bevisade, att hon trodde sig ha ett horn i sidan till drängen. -Det bar emellertid, med vissa oregelbundna uppehåll; af mot Norr. Under vägen hade kon dock fattat ett beslöt, och beslut och handling rd ett hos Kör. . . Amänd tl Hötogot, gjorde kon en elegant rörelse såsom endast medlemmar af bennes slägte Kugna göra; dermed fytkte hon sig lös srån drängen och försvann. I est anfall af bemsjuka begaf bon Big till Arboga igen, ty det är en ång. båt som heter duga, der både folk och:fi kunna känna sig tillfredsställda. Fastän j tillhörande Stockholms-korna, förde. dock instinkten henne fram, fill ångbåt:hamnen, Der lyfte hon upp sina ögon och, si, hennes blicsar föllo på Skionarviksbergen, hvilka på sin gråd bufvädfärg Ha en och-.annan fläck. grön... Det. vetinades henne i munnen: och i samma ögonblick hade hon kastat sig i Mälaren för att sjöledes begifva sig till Skinnarviksbergen. Heldre ter jag en god måltid sjelf; än jag blir tt godt mål för andra, tänkte hon, och derpå undra vi ej. Flera hundrade personer bade emellertid sämlat sig vid håmnen, deribland också den öfvergifna slagtardrängen, för att betrakta kons segiats. Flera tjog luitresande, liksom hon, mötte. kon på sin väg; men hon lät sig icke genera; hon var logn sum en — kogubbe, om uttrycket til åtes. Så fick bon:se en grönmålad båt komma ttyrande fakt emot sig,-— och det var Hennes olycka. Det är inte allt guld, som glimmar, säger man, och grils är inte hellersallt som är grönt; men, se, det trodde. kön.o Se här ea täppa för mig, tänkte bon, bär skall man bita i gräset — och eå samm Kon root båten, med höga ljud tillkänpaceitvande, att hör ville komma om bord. Hon fick också bita i gräset, ty under hennes fåtäoga försök att komma i båten, Hade den vredgade slagtardrängen jemte ett par handfasta karlar redan bunnit att anlända i en snnan båt; men ftilken alldeles ickecgjorde sig grön. Flyktingen fängelades vid båten och så bar det af mot stränden igen; der ett par: hundrade hurrände strupar Helsade deras ankomst