— 41 — nom derpå mycket snart ur hågen. Det var ju knappt ett är sedan han gick såsom dräng bland de andra drängarne; på den lilla utgården gjorde detta mindre till saken, men på sjelfva herrgården skulle man icke så lätt ha funnit sig vid en så hastig omkastning af för Hållandena. Och äfven oafsedt denn olögenbet, måste jag dessutom tillstå för mig sjelf, att Conrad icke heller i en mängd andra hänseenden vår en sådan ställning vuxen. Att föra böcker, att sköta en vidlyftig korrespondens — när och hvar skulle han ha lärt sig det? Och slutligen — jag må väl erkänna denna svåghet — om han också varit lika skicklig skrifkarl som ban utan: tvifvel var praktiskt duglig, skulle jag ändå ej ha ansett honom värdig en sådan plats, ty den som sjelfständigt skulle besluta i frågör, som helt nyligen ingen annsn än min man afgjort, måste ovilkorligen vare en gentleman. Bland de unga eleverna fanns ingen som var nog erfaren och allvarsam, för att jag skulle kunna lemna honom det ansvarsfalla uppdraget; huru mycket det än smärtade mg, måste jag afskeda dem alls, då jag naturligt vis icke kunde erbjuda dem någon tillfreds ställande undervisning. Några veckor förgingo, hvarunder en god del af tiden upptogs med att besvara bref från sökande till platsen; hvilka fingo afselag, då de ej ens kunde skrifva utan staffel. SlutKOKETTEN PÅ LANDSBYGDEN. 6