-—-— VO — som gifvit honom dör; men jag tror att han blott. låtsat vara okunnig derom .:, . .Och-under hela . vintern har hon beständigt matat småfoglarne, emedan hon märkt, att han ser det så gerna, och nu på sista tiden bar hon i hemlighet satt upp vackra blommor i hans fönster för det han tycker så mycket om blommor... Men så öfvermåttan hemligt bar det väl heller inte gått. till... Och sedan. Men hvarför . skulle jag vidare upprepa för er hvad folket pratade? Detta-tal-upprörde mig emellertid, så mycket heldre som jag snart öfvertygades om: att det icke :var alldeles gripet ur. luftex. -Hvad som skect stod nu icke till -att ändra, och jag måste hålla god min i elakt. spel. Jag kunde nu endast tänka på att: försöka göra det bästa möjliga af en dålig sak. Det. första var att sörja för -att Conrad i vår omgifnings ögon erhöll ett visst anseende, såsom det naturligtvis anstod min. gunstlings brudgum. Han blef från denna tid: kallad CHert Kriger och dessutom vid åtskilliga tillfällen på ett eller annat sätt utmärkt. Häraf uppstodo, som ni. väl kan tänka er, många inkonseqvenser, men dock icke så många som jag i början fruktat. Conrad förblef äfven nu, under så väsendtligt förändrade omständigheter, sin karaktär trogen. Låogtifrån att på minsta sätt försöka tränga sig fram, blef han tvärtom ännu mera skygg, och tyst än förat; öch blott den samvetsgrannhet, hvar