Dagens Nyheter – 7 augusti 1873, sida 2

-— 00 — med han förrättade sina sysslor, och som var om möjligt ännu större än förut; bevisade att han var tacksam för, sitt herrskaps gunst, som khan på sitt sätt sökte göra sig värdig. Icke desto mindre var det för mig fortfarande obegripligt, huru en förbindelse mellan tvenne-så i grunden olika naturer kunde blitva till välsignelse för någondera af. dem; och mina tvifvel ökades ännu mera derigenom att jag tyckte mig finna, det en märklig: förändring försiggått hos Bertha från den stund hon blef förlofvad. . Jag hade föreställt mig att :en så lättsinnig varelse, hvilkens. öfvermod eljess icke kände några gränser, skulle under en sådan sällhetsperiod blifva alldeles-oregerlig, men motsatsen inträffade. Skämt och skratt-försvunno mer och mer från hennes röda läppar; på hennes eljest så klara panna lögrade sig nu åter lätta moln, och. ett par gånger fann jag henne bittert gråtande. Hon försäkrade emellertid ständigt, att hon var fullkomligt lycklig, att hon älskade sin Conrad öfver allt annat här i verlden, och att hon hade en enda önskan — att. så snart som möjligt blifva förenad med honom. Tiden för denna önskans uppfyllelse var icke långt aflägsen. I augusti hade hon förlofvat.sig med Conrad, vid Michaelsmessotiden tillträdde han sin befattning vid utgården. Det var öfverenskommet att brölloppet skulle firas