ner nn d Märkliga händelser den 7 augusti. 1316: Jakob Eusebius väljer sig ejelf till påfve. Der öpoetoliska stolen hade stått ledig i tre år, emedan kardinålerna ej kunde bli ense om valet. Slutligen, gedan de församlat sig i Lyon, kommo de öfverens.om att låta det bero at Eusebiiröst, Kvilken utvämde sig sielf och regerade sedan 1 18 är under namn af Johsn XXI. 1743.:-ufslöts freden i Åbo mellan Sverige och Ryestand; dervid Sverige köpte sig fred genom afträdande af Fredrikehamn, Willmanstränd, Nyslott m. m. samt genom förbindelsen att välja priba Adolf Fredrik till trontöljare. 1830: -valdös Ludvig Filip till Frankrikes konung på förslag af hr Thiers, Festmiddag i Kristiania. För några dagar sedan offentliggjordes en upp; marving till Kristiania borgare att teckna sig till en festmiddag för att ådagalägga den högaktning och. hängifvenhet, man hyste förde ledamöter af Sveriges statsråd och svenska riksdsgen, som uppehöllo sig i staden, på återresa från Throndbjem, Uppmaningen väckte lifligt bifall och redan i torsdags qväll indrogos listorna, enär hela det antal tecknat sig, som lokalen kunde rymma, Festmåltiden hölls i söndags i den lilla salen å frimurarelogen, och något öfver 100 personer af alla samhällsklasser, handlande, handtverkare, andra näringsidkare, embötsmän 0. s. v., samlades kl. 5 e. m. Stadens ordförande, assessor Lövenskiold förde utrikesministern Björnstjerna till bordet, statsministern Kjerulf statsrådet Bredberg, T. Meyer grossh:n Peyron, J. H. Andresen brukspatron Petre, statsministern Stang grefve Lagerbjelke, prof:r Ascheboug landshöfding Asker, statsrådet Manthey grossh:n Wijk, statsrådet Helliesen ryttmästaren Hallenborg, konsul T.J. Heftye statsrådet Bergström och fabriksegarenH. Schou statsrådet Wennerberg. I. Meyer föreslog konungens skål och assessor Lövenskiold gästernas. Denna skål besvarades af statsministern för utrikes ärendena Björnstjerns, hvarefter prof:r Aschehoug talade för Sverige och yttrade bland annat: i SSyerige är vår kemrat i en politisk förening, som bör varit vittne och medverkande orsak till det Bistå halfva århurdradets lycka, den största, som Norge upplefvat. Våra fäder mottogo denna förebin som en tgödvändighet. Vi, det nå Teöfvånde elögtet, hafva lärt att priså den som en himlens välsignelse. Grefve Lagerbjelke tackade för denna skål med följande ord: För den skål, hvilken blifvit Sverige egnad, aehåller jäg att på härvarande svensisars vägnar få frambära en uppriktig tacksägelse. En bland våra skalder säger om Svea folk: Det folzet det är godt i sin innersta rot, Och går man det till mötes, så kommer det emot, Och så man vinrer mer än halfva vägön. Dessa skaldens ord innebära en djup säånning och en förklaring på svenska folkets handlingssätt i alla tider; ty aldrig har detta folk tillbakavisat den sanna vänskapens räckta hand, men aldrig heller har det velat truga Big åt en motsträfvig. För visso gifver jag endast ord åt hvad hvarje ärlig svensk tänker, då jag säger att städse skall norska fölket i dåt svenska finnå en god granne, en fBäker vän, en trofast broder; och städse skall Norges friket, ära och lycka i Sverige hölsasmed erkännande och glädje. Lifvad af dessa känslor, tillåten mig, mina herrar,