Dagens Nyheter – 7 augusti 1873, sida 1

— PW ett par veckor sednaro, sedan man hunnit flyttå stuteriet, hvilket tog mycket arbete i anspråk, ock så snart allt i boningsbuset blifvit Btäldt i ördning för det unga paret. Men emellertid inträffade, att min mans sjukdom, söm i sin ojemna utveckling tyvärr ttotsåt läkarens Konst, helt plötsligt tog en ölysklig vändbing. Man tillrädde nu kHvad som kanske ett år förut skulle varit hans räddting, nemligen någön tids vistelse-i ett mil. dare klimat; men det var för sunt... Det var mig ej ens förunnadt att, — hvilket annars ej gerna kan förnekas en sörjande — fördjupa rig i nin smärta. . Ett -oerhördt ånsvar, hvåfom jag från första ögonblicket var fullkomligt medveten, och som jsg också från första ögonblicket beslutit fullständigt bärå, var nu vältadt på mina svaga skuldror. Det gällde att bibehålla barnens fädernearf ofärminskadt, det gällde att uppfostra dem så som det höfves barn af en sådan fader. Aldrahelst skulle jag genast ha utarrenderst godsen, men konjunkturerna voro dåliga, så att det icke fanns någon utsigt till att i sådant afseende åvägabringa en förmånlig öfverenskonimelse. Jag måste derför 6å mig om öfter on person, som kunde träda i min måns: fotspår och dugde till att sköta egendomarne på ssmma sätt som han, Först tänkte jag på Conrad, men slog ho