— OV — kort: som möjligt, och kunde han slippa undan med en åtbörd, öpphade han aldrig munnen. Sålunda fann jag det högst märkvärdigt att han, då jag första gången efter hans tillfrisknando mötte: Honom och tilltalade -hövom vänligt, i stället för att svara mig fattade min. hand ock kysste den samt, dåjag videre. frågade honom, om hah ännu i något afseonde behöfde min bjelp, endast genmälde: Nej, jag tackar, jag har ju arbete. Och detta var icke tomma ord, hvad han sålunda yttrade. Under det att det annars är en arfsynd högtjernstfolk, att de vid störreceller mindre mvtgårgar genast vädja till herrskåpets välgörenhet, utan att först försöka hvad de förmå med. egna krafter, så syntes detne man i motsats härtill endast räkna på sig sjelf-och icke vilja vara någon annan tack skyldig. Då han kom till oss, -led han brist på. det nödvändigaste, och min man försedde honom derför naturligtvis med kläder och linne; men Conrad visade sig högst ängelägen om, att detta endast skulle betraktas såsom ett förskott, hvilket det-ålåg honom att återbetala med arbete; och hän gaf sig också ingen -ro, -förrän han gjort rätt för sig. ; Men huru envist han än förlitade sig på sin egen kraft, och huru mån han än var om sitt oberoende, kunde -man-:dock ej: beskylla honom för otacksamhet. Den ständiga omsorg, hvarmed han vårdade sir herres egen