Han hade alltid önskat att få utbyta sin engelske: stallmästare, som han ej var nöjd med, mot en tysk; som grundligt förstod sin bak; och F-detta afseende var Conrad: just rätte mannön. Har som Vuxit upp i stallet och från barnaåren varit i ständig beröring met hästhandlare, bufanns vara en mästare i kon sten att sköta och dressera hästar. Min man erkände start, hvilken skatt hav, såsork han uttryckte sg; funnit i Conrad, och som HKån gerna skänkte sitt fulla förtroende ät den som visat sig detsavima värdig, så dröjdö det icke länge förrän hans nye proteg6 uppnådde en ställniog; hvilken många andra: afimdådenrn honom: te Jag var sjelf en lårg tid förvånad ötver att främligen steg så hastigt I sid häg. bondes gunst; men: då-jag yttrade något der. om till min man, smålog han Och frågade, om icke äfven ban kundö få hä 61 gunstling, lika: som jag; om också dente ej utmärkte: tig gönom: fägring öoch yttre behag, så hade han i stället: den goda egenskapen att han var en trofast själ, hvilket ju ock hade nägöt ätt batyda. Mången Bvärmade för vigä, lekfulla kat. tor;shan föredrog: för sin-del ärliga hundar Jag invände, att-försigtighet Vär en börgmäs stare-dygd, vare sig män hade att göra mod hundar eller kaftor; ja till och med mennis skör, hvarpå hat svarade något vresikt, at man-också kunde gåför långt i förnigtighet, likaväl som — YT uhdieöndeg 2 0 FT